MURPHY

Min träningsrunda är ganska exakt 20 km eller 20000 m. Och den går nästan hela vägen på cykelbanor. På en av dessa metrar kan jag inte möta andra cyklister eller fotgängare men det är där jag gör det. Hindret finns mitt på Ågestavägen vid ett övergångsställe och en avtagsväg. Slumpen är ingen tillfällighet är det en del som säger. Jag håller inte med. Men vad är det då som skapar dessa sammanträffanden. Min uppmärksamhet är kanske en förklaring för jag får ju trots allt även möten på de övriga 19999 metrarna. Kanske är det så. Jag tror dock mer på Murpys lag. Lagen beskriver alla typer av oturliga sammanträffanden, som att det bara tycks regna de dagar man inte har med sig något paraply eller att man i snabbköpet alltid  hamnar i den långsammaste kön. Eller när någonting som inte kan gå sönder går sönder, så sker det på ett ställe som är omöjligt att komma åt att reparera. Alltså någonting i stil med Lagen om alltings djävlighet. Det tror jag på.

Att inte kunna mötas på en av tjugotusenmeter är väl en skitsak? För en cyklist är det inte.  För den här metern ligger i slutet av en nedförsbacke och att behöva bromsa i en nerförsbacke finns inte på kartan.