LIVSPUSSLET- en ung välutbildad familj skriver om sina livsvillkor

Vi har tre barn, två bilar, sommarstuga och bor i en bostadsrätt. Barnen är i åldern fyra till tio år. Inte bara ibland utan jämt är det svårt att få livet att gå ihop. Jag jobbar heltid och det gör även min man. Äldsta barnet går i skolan de två minsta har inte börjat ännu. Varken min man eller jag har velat göra avkall på våra yrkeskarriärer. Och ska man hänga med i jobbet förutsätter det att en del fritid måste tas i anspråk och inte tar arbetsgivaren någon större hänsyn till att man ibland måste vara hemma och ta hand om sjuka barn. Att det blir ont om tid är med andra ord bara första bokstaven.

Det kan tyckas lite lyxigt att vi håller oss med två bilar men det är faktiskt ett måste när man jobbar som vi gör. Med bilarna vinner vi tid när vi ska ta oss till arbetet och på fredagar kan vi snabbt hämta barnen från dagis. De andra dagarna hämtar RUT barnen. Dessutom kommer vi med dem snabbt ut till vår sommarstuga. ”Sommarstuga”! Inte är den som mina föräldrars vår är mer som en vanlig villa bara lite mindre. Både min man och jag har alltid levt ett aktivt liv. Det gjorde vi för övrigt redan innan vi träffades. Min man spelar golf och umgås mycket med sina ungdomskompisar. Jag har också börjat med golf men är på nybörjarstadiet så det låser mig inte lika mycket som mitt stora intresse akvarellmålningen. Vi brukar säga att om vi inte hade våra fritidsintressen som andningshål skulle vi inte klara arbete, barn och familj.

När vi bildade familj och bestämde oss för att skaffa barn hade vi ingen aning om att det skulle medföra sådana förändringar i våra liv att vi nästan fick göra avkall på allt det som tidigare känts viktigt. Och det är just det som blivit det stora problemet att vår tid inte räcker till. Om jag ska fungera som yrkesarbetande, hustru och mamma måste jag ha mina andningshål och det gäller även min man.

Min man och jag är uppväxta i en borgerlig miljö men har inte varit särskilt intresserade av politik - studier och yrkeskarriärer har varit våra prioriteringar. Det är först när vi blivit föräldrar och sett vilka påfrestningar vi har i vår vardag som vi börjat ställa oss frågan om det verkligen ska vara så svårt att få tillvaron att fungera. Har politikerna verkligen förstått hur vi unga yrkesarbetande stadsfamiljer lever, är en fråga som vi allt oftare ställt oss.

Det är mot den bakgrunden som vi med tillfredsställelse sett de politiska besluten om RUT, ROT och inte minst jobbskatteavdraget. Trots stora merutgifter för våra barn har vi med jobbskatteavdraget, den slopade fastighets- och förmögenhetsskatten inte bara behållit utan ökat vår köpkraft och därmed ha råd att fortsätta med våra fritidsintressen. Och med hjälp av RUT har vi anställt en hemhjälp som inte bara sköter städningen utan även lämnar och hämtar barnen på dagis. Med ROT har vi moderniserat sommarstugan och lägenheten. Jag står som ägare till lägenheten och min man till sommarstugan. Vi har därigenom kunnat utnyttja två maximala ROT-avdrag. Att det dessutom blivit billigare att gå på krogen genom den sänkta momsen känns ju inte heller direkt fel. Det fungerar ju faktiskt som ett uteätarbidrag för oss som har råd att äta ute.

När barnen lagt sig är tysta och sover i sina sängar brukar min man och jag ta en drink framför brasan och känna oss nöjda över att vi trots allt lyckats med att få livspusslet att gå ihop. Det känns också bra att veta att det finns politiker som står på vår sida och tänker på oss. Min man brukar ibland lite skämtsamt säga att politiken faktiskt är som en omvänd socialpolitik - man tar från de som inte har och ger till dem som har. Men vi klagar inte.