Nu är jag hemma igen och hur det känns ska jag berätta om
när jag känt efter. Idag ska jag i
stället
erkänna att jag är nesofil.
Det var först i 50-årsåldern som jag blev medveten om vad
jag led av. I en artikel i SvD läste jag att jag var långt ifrån ensam om att
ha problemen. Det är fel att säga att man lider för det är väl snarare att
man har glädje av sin drift. Den uppfattningen delas nog av alla andra som
också har diagnosen. Många människor är ”nesofiler” utan att veta om det. När
jag upplyser dem blir de oftast glada över att äntligen ha fått en diagnos.
Tidigare har jag för min del tillfredsställt mina nesofila behov under
sommartid men sedan jag blev pensionär har jag även kunnat göra det vintertid.
Fast då sker det nästan undantagsvis i utlandet. Vad är det då jag har för
diagnos? Om någon tror att det har med näsor att göra är det helt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar